♥

Allt eller inget

Kör ofta igång så hårt att jag kör slut på mig. Orkar inte avsluta. Blev för rörigt att avsluta,vet inte vart jag ska börja. 

Är av eller på med allt ifrån sysslor, aktiviteter,intressen eller vänner. 

Det gör mig oberäkning. 

Är inpulvis

Det är bara och köra

Handlar först tänker efter

Det leder till onödiga kostnader, dåliga beslut och ångest

Har svårt att hålla fokus på vad jag ska göra. 

Jag ser startlinjen och målet men vägen där emellan är rörig och jag distraheras hela tiden.

Svårt att kommunicera i sällskap med fler än en person. Hänger då inte med i samtal.

Är känslig för ljud och intryck. Det stressar mig och tar fokus ifrån det jag ska göra. Men jag anstränger mig så att bibehålla fokusen på vad jag gör men distraherad av min omgivning. De gör mig stressad och irriterad. 

Lättväckt eller totaldäckad 

Börjat använda öronproppar

Glömmer saker fast jag skrivit upp de på massa ställen

Glömmer kolla min kom ihåglista

Upplevs förvirrad och snurrig

Jag vill säga och skriva så mkt och vill kräks ut allt i en och samma boll. Stressande att berätta något. Svårt att hitta rätt formulering, rätt ord och sätt att säga de. Pratar ofta för fort och formulerar mig fel då de går för snabbt. De blir till ett socialt handikapp. Jag är social och älskar att ha kontakt med människor men jag är rädd att bli missförstådd. Över förklarar och söker mycket bekräftelse i om jag blir förstådd på rätt sätt. För jag är van vid att de blir fel när jag uttrycker mig. 

Ofta säger jag också saker jag inte menar och vill ta tillbaka saker jag sagt och gjort. Jag är impulsiv och snabb. Orkar inte heller lyssna klart när andra pratar och avbryter innan meningen är slut. Jag förstår vad de ska säga och svarar innan de hinner berätta klart. De gör mig otrevlig. De är ju något jag ser att jag gör,men oftast efteråt. Och då får jag ångest över hur de upplevde mig. I samtal tänker jag va tyst va tyst va tyst avbryt inte avbryt inte avbryt inte så mycket att jag inte har lyssnat på vad de har sagt. Jag har svårt att hänga med i samtal när de är många som pratar, de blir för mycket intryck. De gör att jag inte förstår vad de säger och jag framstår som lite dum. Jag brukar då bli skrattar åt och ibland skojjar vi med varandra att jag är blondie. Men jag fixar inte att hänga med och vill ofta få saker förklarar för mig många gånger och tydliggöra saker. Jag förstår bäst när man visar då fattar jag direkt. Jag nedvärderar mig själv för att jag inte fixar saker jag upplever att ändra fixar. Jag känner mig dum. De gör mig ledsen. 

Vad trigga igång stressen? Under 20 minuter har jag triggat igång en enorm stress inom mig. 

Min 2-åring stressar skiten ur mig. Och stressen gör mig arg och konsekvenserna blir att jag har svårt att hantera situationer som uppstår. Viktor får ta över och jag vill fly. När Viktor inte är hemma resulterar de i att anfallet av stressen spelas ut. 

När min 2åring springer runt, jagar hunden, hunden skäller, min lilla missnöjd där han är, maten står på spisen och jag ska ha koll på de, min sambo säger till Ebbe och Ebbe inte lyssnar. Alla ljud och händelser runt mig får man så stressad och full av ångest att flyktkänslan tar i överhand och alla verktyg jag har men då inte kan använda då stressen är så strk att jag blir handlingsförlamad. Intrycken blir för många och jag blir arg. 

Jag vill ta några andetag, agera så som jag vill agera men de är stopp. Kroppen är som en knuten näve! Vad ska jag göra då??

Jag måste låta mig göra fel och säga fel. Jag är i en process ifrån beteende jag inte vill ha. Man förändras inte över en natt.

En anledning till min prestige är kanske för jag är rädd att mina barn ska dömma mig så som jag dömmer mina föräldrar efter mina svåra upplevelser. Idag gjorde jag min läxa och lyssna på compassionappen, omförlåtelse. De va riktigt svårt att ta till mig. Min kropp och psyke fick nästan panik och ville stänga av. Men jag sa -stopp! Våga lyssna! De var riktigt jobbigt men efteråt känner jag ändå att jag förstår mig själv mer. Varför jag är som jag är. Jag måste ha tålamod i min process att läka och utvecklas. Jag borde också öva mer på att förlåta de förflutna för att ge mer utrymme för positivt i framtiden♡ 

Ps Så tacksam för Marias hjälp! Så jävla tacksam över den absolut finaste familjen man ja ha! En helt underbart tålmodig sambo och två helt underbara barn!Jag älskar er!!!

Minsta snedsteg och jag sänker mig till botten! Blev lite fel när jag kom hem på alla hjärtansdag och Viktor ordnat fint vin och min bästa choklad! Jag reagera positivt och blev glad för chokladen! Så fråga ja men köpte du vinet idag!?De behövde du ju inte! Vi har väl massa vin! Mamma var med och sa till mig på ett lättsamt sätt att ja är otacksam som säger så! Och de blir som en kniv i hjärtat på mig! Bara jag tänker på att de va så jag reagerade på de fina Viktor ordnat till mig blir jag ledsen!! Jag skämt så! Känner mig så fruktansvärt fel och de smittar av sig på andra saker. Min roll som mamma känns nu efter de inte heller bra och jag tänker att jag inte förtjänar så fina barn som jag har och så fin sambo! Att de bara står ut med mig! Och så vidare! Det sitter kvar i bröstet och jag har svårt att komma över de. 

istället för att va så uppe i värv med Ebbe måste jag förebygga att jag inte blir så stressad att jag inte vet vad jag ska göra. Hade jag varit lugnare i mig själv hade jag hanterat de bättre! 

tillräckligt bra för min Ebbe och det handla om att vi måste påbörja vinden och trädgården. Viktor satt och ville lyssna och de slutar med att jag tjabbar på Viktor om att han aldrig tar egna initiativ som gör att vi kommer frammåt i processen  i hemmet. Tömde jag bägaren av att berätta om min oro? Nej, efteråt var jag mer orolig och ännu ett problem dök upp. Viktor gör aldrig något. 

Idag känner jag ett tryck in huvudet. Förmiddagen var intensiv och min kropp och mitt huvud är trött. Jag ligger i sängen och tänker på allt som susar i mitt huvud. Jag letar efter fakta. Sånt som ska hjälpa mig i min förändringsfas. Jag är i en kokong och när jag är färdig i den processen ska jag komma ut som en färdig fjäril. Hur mår jag? Mitt huvud blir makalöst trött av min lilla förändring och utveckligsprocess. Min kropp lika så. Leder det till ett gott resultat och måste jag blomma ut så snabbt!? Om jag accepterar vem jag är nu? Vad kan jag göra nu för att vara den bästa av mig själv?

Se vad som finns framför mig, vad är nära tillhands som ger mig själv och min familj något!? De små sakerna i vardagen! Jag svävar lätt iväg både i handling och i tanke. Jag har inte heller gjort min läxa. Kanske jag behövde komma fram till detta nu för att förstå värdet i den läxa jag fick av Maria. Avslappningsövningarna och de små målen. De hjälper mig säkert att utvecklas fram i det jag vill. Istället för att rota i allt som ska bli bättre på en och samma gång. En liten sak i taget. Och under tiden vara här och nu och komma ihåg att vara nära mig själv!