♥

Något i mig verkar tro att jag inte är älskvärd när jag inte är på topp. Att mina nära och kära vill välja bort mig för att mina dåliga sidor övertar mina goda. Jag verkar tänka om mig själv att jag är en dålig person,mamma och partner när mina dåliga dagar innebär att jag inte orkar vara den jag helst av allt vill. Jag skulle vilja att jag gav mig själv ett stort OK! Det är OK. Du har varit föräldraledig för två barn i streck, organiserat, planerat och pushat på för att få ihop alla måsten i vårt liv. Burit ett enormt ansvar på mina axlar. Jag har förvirrat bort mig längst vägen och stressen jag drabbadrs av längst vägen gör mig blind för vad som är viktigt och ett måste just nu. Vad som prio nu. Min vilsenhet gör mig rädd och osäker. Självkänslan gör också mig vilsen, vem är jag egentligen och hur ser folk på mig. När jag kommer bort från den jag vill vara när jag är trött, dömmer jag mig så hårt. Jag gör mig ont och ännu mer vilsen. Men nu vill jag säga några saker till mig själv. Jag är inte dum i huvudet. Hela mitt liv har min pappa skojjat om att jag är blond och korkad. Jag uppfattar ibland inte folks berättelser när jag är upptagen med mina egna tankar. Verkar inte förstått och blir ofta skrattad och driven om. Det sårar mig. Vet dom de och menar dom de? Nej tvärt om tror jag egentligen de älskar mig och tycker om att skojja med mig för jag brukar ju skojja annars. De vet bara inte om mina ömma punkter. Jag kan ju sluta skojja bort de gånger jag blir sårad och göra de medvetna om var mim gräns går. Jag ber göra roliga saker själv var vecka för att inte bli en bitter människa att vistas runt. Ge mig själv de uttrymmet jag behöver som människa. Jag är mamma från morgon till kväll och glömmer bort att livet innefattar egna nöjen också!

Ska sova oxh ångesten kommer.