♥

Alltid några som lämnas ute.

Fördela grupovis varannan dag för att få rutin för både barn, oss och föräldrar. Göra lista i hallen som de kan läsa!

Grupp två ute fm, inne em. 

Grupp ett ute fm, inne em.  

Av de som sover? Sov i hallen istället för att antingen slussas in eller gå ut för att slilla sån röra inne i de andra rummen. 

Flytta alla stövlar ut i hallen brevid toadörren.

Flytta de som hänger längst bort till brevid torskskåoet för att göra frivägg där.

Lättare att få en miljöhörna där då.

Ev sätta upp en dörr igen för att kunna minska spring och dra ner ljudnivå. Dela mer i grupper utan att bli störd.

När grupp 1 är inne delas den upp i två. Halva i ateljén och hälften i aktivitet. Sen byte efter en viss tid.

Rasterna?

3 Pers. 

Nr 1 12.15-12.45

Nr 2 12.50-13.20

Nr 3 13.20-13.50

Nr 1 rast kl 12 15. Två kvar.

Nr 3 har vila, nr 2 har de vakna. De ska ha vaken vila! 15 minuters bokläsning sen utgång! 

12.45 Nr 1 tillbaka, klär på sig, Nr 1 tar över efter nr 2 och nr 2 går på rast.

13.20 Nr 2 kommer tillbaka. Kl 13.20 Nr 3 går på rast.

Nr 2. Väcker barnen som sover.

Nr 1 har uteaktivitet med de vakna. (Själv ansvar över rätt många)

Nr 3 kommer tillbaka 13.45. Dukar mellis.

13.30 går nr 1 in med utegruppen som slussas in 4 i taget. 

Hur många vakna? Hur många går ut? 

Fm

Grupp 1 inne

Grupp 2 ute

Em

6 ute av de som va ute fm 4 ute som va inne em

Saknar 

Att dela tankar och samtal om livet, känslor, politik och sånt som berör. 

Ömsesidigheten kring så mycket. Att inte stå själv i att fundera, diskutera, planera saker utan istället bli mött med något tillbaka.

Att bli mött med känslor både i ord och gester. 

Att ha någon som också vill något och strävar efter något.

Känns som jag lever för att ha familjekärnan kvar. Att jag blundar för mina känslor. Jag vet att mina känslor och tankar kring detta funnit där hela tiden. Jag jag vill inte lyssna och lita på vad jag känner. Jag låter mig påverkas av vad andra tycker. Vad som är bra praktiskt. Det är inte dåligt. De är bra och fint. Men inuti är de tomt. Oberörd av oss. Jag väljer bort mig själv. Att jag väljer bort mig själv för den v är. I mitt huvud är V fantastisk på alla sätt och vis. Att jag väljer bort de jag behöver. Mina behov av de går bort för att jag är dum om jag väljer de före allt det som är så fantastiskt med v. Och kan inte välja bort att ge mina barn en familj att växa upp i.  Jag jagas av tanken att jag skulle gjort ett annan val för länge sen. Men när jag hade valt DÅ. Då valde jag att trots mina känslor och de slut jag tog, gå denna vägen för v är så bra och fin och snäll och vet och vill göra bra med de som inte känns bra. Tålmodig, väldens snällare och så fin. Men de jag säger att jag önskar ska hända.. händer aldrig. För vi är olika som människor och vad vi vill och hur vi funkar. Min mamma tyckte jag va dum som ville gå skilda vägar. Det har påverkat och jag har litat på att ändra vetat bättre vad som är bäst.

V... så inåt. Inte intresserad av samtal om känslor, politik osv. Inget han pratar och tänker och funderar utåt om. Han lyfter inte själv tankar och åsikter som leder till diskutioner om livet. Pratat gärna om saker som finns runt oss men oftast inte som involverar funderingar och åsikter. Det är sånt som gör livet levande för mig och som väcker intresse och nyfikenhet för den andra människan för mig. Sånt som finns på insidan. 

Pratar ytterst sällan om tankar om framtiden, ambitioner och drömmar. Tar inte tanke till handling. Att man vill något och ser till att man kommer dit man vill. Tar aldrig tag i något. Verkar inte vilja något med dagarna som finns i livet. Saker står still. Det som skapar mening för mig är inte desamma för V. Olika drömmar om livet. Olika värderingar om hur livet bör levas. Yolo. Jag vill fylla dagarna med sånt som skapar mening för barnen, mig och trolle. Obalansen är total.

Jag vill göra saker som får oss frammåt med de projekt vi har. Jag vill också uppleva och göra saker som ger mig energi och är roligt. Jag vill variera innehåller i livet. Inte göra samma saker, vill balansera livet med vila, projekt, aktiviteter och nöjen. Vi verkar inte vilja fylla livet med samma saker. Jag vill ta från tanke till handling. Men V arbetar mot mig genom att vara passiv i det jag önskar. Han är nöjd i stillhet, fyller livet med de små sakerna i vardagen, de som finns nära till hands. Blir sällan frustrerad om saker inte går framåt. Det är som att inget blir gjort om han har ansvaret över de. Jag gillar också lugn och accepterar att saker inte kan hända direkt. Men framåt är en ambition.Jag söker variation i mitt liv. Dynamik.. Äventyr. Jag vill göra livet lättare genom planering och struktur. Ha de man behöver ha hemma gällande mat, städ, de som behövs för ett hem och ordning och reda. Jag vill variera livets innehåll allt ifrån att laga olika rätter, bjuda vänner och familj på middagar, göra något nytt, något annat osv. Viktor är nöjd som livet är. Vardagarna rullar och korv och stroganoff blir bra varje onsdag. Har man inga blöjor, ingen mjölk...då får de handlas på möllan. Söker inte lösningar när man dyker på hinder i sin personliga utveckling. Fattar att alla inte är så självanalyserande som jag är. Fattar de. Men om saker ska funka med barn i sitt liv måste man ta ansvar över planering om man inte vill eller står ut med en jävla soppa när de inte finns blöjor, mat eller mellis. När toan är så äcklig och smutsig att allt som en gång varit vitt är brunt. Man måste göra något åt saker som ställer till de om man inte tycker livet är ok om allt är slitigt rörigt och krångligt. Är man då dålig på planera övar man på att planer genom att använda kalender, skriva lappar eller vad fan som. V försöker inte de. De är som de är. Och fortsätter vara som de är. Men för mig funkar inte de. Jag får ju göra allt om jag vill ha de på de sätt jag vill ha de. Jag vill ha ordning och reda och rent och snyggt och hemtrevligt. Så då får JAG göra de  själv. Ingen annan gör de. Bara om jag orkar och säger gör de. Gör de nu. Gör inte de där nu. Gör de sen. Som en mamma. Är jag kontrollfreak då säger jag till mig själv!? Nej. Det handlar om att försöka få gjort de som behövs göras. Och vad som behövs för att få de gjort. Jag hade släppt kontrollen om de blev gjort. Och det är dör problemen ligger. Men jag lägger oftast skuld på mig själv. Och blundar för där problemen verkligen ligger.

Jag vill känna mig mer levande. Jag känner att jag försöker leva livet som jag vill ha de. Han följer med på mitt tåg. Men vad ger han i de jag vill? Jag känner inte att vi gör detta tillsammans. Jag gör allt. Jag står ensam tillsammans. Och de svider, stör och skaver. Jag vill bli älskad öppet med ord och gester. Se mig, älska mig, bli arg på mig, skäll på mig, gör något, tyck något, säg något !! Att göra inget, säga inget, våga inget, tycka inget, satsa inget, tänka inget....Allt bara duger och bara är som de är...ger mig ingen mening och skapar tomhet, frustration och får mig att längta...