Besvikelse

Ja... känslor inom mig stormar och jag vet liksom inte hur jag ska tänka kring hur jag känner. Har jag rätt i att känna som jag gör. Ställer jag för höga krav. Så här känner mig och jag hoppas genom att skriva av mig att känslan ska lätta.
Denna månaden är en månad som ställer lite mer krav än annars eftersom de blir jul och nyår och de finns lite att fixa med. Jag har vabbat barnen och varit helt låst.
Jag är riktigt besviken på Viktor.
Han har faktiskt inte gjort någonting. Jag har vabbat barnen hela året. Jag storstädar och handlar. 
Denna månaden har jag bett Viktor om saker han inte gör. Allt läggs på mig.
Jag kan inte ens bli glad för presenten jag fick. Han har gått in i en smyckesaffär och köpt en halsband. Inte min stil alls. Och de får mig att känna mig så jävla otacksam men saken är den att jag har önskat mig saker men känns som han gör de så enkelt för sig och man ska liksom bara vara glad och tacksam. Men jag är inte de för de känns inte som han tänker till. Han går in och väljer något. Men de är också något jag inte vill ha. Något jag inte önskar mig. 
Han har fan inte gjort ett skit. Jag har svårt att skaka av mig känslan. Är ledsen faktiskt. Besviken över att inte ta gemensamt ansvar. Utan mig hade de inte blivit nååååågonting. Så jävla osexigt. Han inte ge honom gensvar nu när han vill va gullig och ha en mysig julafton fick you. Hade inte varit något runt hemmet som gav julkänsla utan mig.Är jag löjlig, ego, ser inte de han gör? Vad är de för fel på mig. Jag känner skuld över mina känslor. Men så känner jag. Saker som är viktiga för mig ligger helt på mig själv. Och de är väl de jag tycker känns svårt
 Här är stökigt och rörigt och jag vill kunna bara njuta men de kan jag inte. För jag har inte fått en chans att fixa allt. Hinner inte allt. Och han har jobbar in i de sista.