♥

Fördel 

Barnen får ett syskon med inte så stor åldersskillnad ändå

Vi får vårt tredje barn även om de är fel tid

De går att lösa 

Nackdel

Jag vill fira mig själv 30 år utan att va preggo

Offrat mycken egen hälsa så vill inte skaffa ett till barn under så strama förhållande som de blir ekonomiskt då jag inte kan fortsätta jobba efter vecka 20

April

16 000

Maj

17000

Juni

16000

Augusti

16000

September

7700+4480= i snitt

12 180 i inkomst var månad

35 253 månadainkomst för oss då

39 073 vad ni får i snitt 

Med barnbidrag för två barn 

41 664

6464 mindre 

Kan också ev plugga till specialpedagog till hösten

Jag känner mig som världens sämsta mamma! Jag kan vara så kall och hård. Egentligen är jag osäker och tänker att jag måste vara trygg och säker och tydlig. Är jag inte de blir de inte tydligt för barnen och då skapas de oror och känslor de kan spela på. Men alltså nu.... kräver ja på mig själv. När skit!

Först låter jag dom ligga med ipaden i 30 minuter. Sen hjälper jag dom till sängs. Säger god natt och går ut. Alve blir ledsen och Ebbe gråter inte men är inte nöjd och lugn. Jag är rak och sträng och förnekar deras känsla. Säger nej nu är du löjlig, sluta nu tramsa dig! Sov gott,älskar dig och sen går jag. Alve är ledsen och gråter. Jag hyshar honom och hojtar att jag ju sitter i soffan. Sen är han tyst ett tag. Sen kommer han. Och då när ja lägger han är han rätt ledsen. Men då lägger jag mig en stund och då har jag dåligt samvete över att Ebbe är själv och inte fått ha någon hos sig. Så när Aöve håller på att somna Säger jag att jag ska sätta mig i soffan och då blir han ledsen igen. Men jag ignorerar de för ja tänker och tror att jag inte får gå in för då lär ja honom att man kan gråta sig till att få som man vill eller att ka lär honom att han inte kan somna själv. Nu undrar jag hur fan va tänker.

Jag har alltid själv kännt mig ängslig och behövt mycket närhet och bekräftelse. Alltid kännt ja för klara mig själv och kännt mig ensam. Jag känner så jävla mycket ångest över detta nu. Jag ångrar mig så. Och känner att ja förstör vår relation och att de inte är konstigt att dom hellre går till pappa när jag är så sträng och hårt och inte lyhörd för deras känslor. Han finns där. Bekräftar dom och tröstar. Jag är mer kall och avvisande. Jag tror Sen dom ska komma o finnas när jag tycker de passar.

Jag måste finnas där och lyssna på vad dom känner! De leder inget gott i att tvinga dom att sova själv när de inte är trygga eller de har behov av vår närhet. Jag lär dom att jag inte lyssnar och respekterar deras känslor. Jag är respektlös och inte lyhörd. Jag finns inte där. 

När Ebbe fick jord i ögat så trösta jag inte alls lugnande utan skällde för att han inte lyssna och försökte typ tvinga med hot. 

Jag känner mig verkligen som världens sämsta mamma!Jag borde typ nog inte ens ha blivit mamma.

Allt som sker runt mig sitter i mitt huvud. Ögonen jag tittar med och hjärtat jag tänker med. Jag är människa. Jag är programmerad för överlevnad. 

Jag är inte de jag tänker eller känner. Rädslor, erfarenheter, upplevelser och instinkter spelar in. Jag får vara den jag har lust med var dag.

Jag kan stanna upp och tänka till innan jag agerar och jag kan agera på vad jag känner och tänker utan att tänka efter så mycket. Våga utforska genom att våga och inte hindrar av mina egna hjärnspöken. Alla har sina problem.

Jag kan möta andra genom att agera för att få andra att må bra! 

Det är en fin styrka och tar bort hyperfocuset på mig själv.

Stort kram till mig själv för all välmening, för mina goda intentioner, för allt kunskap jag tar till mig och mest av allt för jag gör de jag orkar för att ta mig fram. Det duger! Jag duger! De duger! Jag är väldigt bra! Jag är snäll! Jag möter mina svårigheter. Jag behöver vara snäll mot mig själv. Lyfta mig positivt. Kämpa för att inte hamna i de värsta känslofällorna. Göra sånt jag mår bra av! Jag älskar dig Caroline! Glöm inte att ingen är fan perfekt. Ingen är de ihäller eller ska vara de. Va människa med skavanker,brister och fel. Och älska de du är! 

Jag drabbas av panik ångest.

Klarar inte vara själv med barnen.

Låg självkänsla

Balansera återhämtning och aktivitet

Social ångest

Jag mår dåligt efter personliga möten men folk. 

De gör att jag får nästan ångest innan dom ska ske. Jag är rädd att göra bort mig, bli misstolkad och dömd. Jag beter mig konstigt för jag blir obekväm. Börjar prata för mycket och börjar säga konstiga saker. Eller säger inget alls.

Efter överanalyserar jag mötet och drömmer ut mig själv. Tar med mig den känslan i nästa möte. En ond spiral.

Jag har en negativ bild av mig själv. Överanalyserar allt i detaljer. Fastnar på små saker som andra bara passerar.

Jag har hört om hsp och börjat lära mer om de. Jag har alltid känns mig annorlunda och gått på adhd utredning men visar att jag inte uppnår kriterierna för en sån diagnos.

Blev utbränd och fick höra att jag därmed också tenderar till att bli känsligare iom de. Men jag funderar också på vad som från början gjort att jag hamnat här. 

Jag utbrändheten inte bero på att jag från början överbelastas. Det är min känsla idag men att jag kanske inte tidigare reflektera över de. Nu ställs de mer krav på mig och min hjärna jobbar med så mkt hela tiden.

Jag vill få hjälp att hitta verktyg för att inte må så dåligt i sociala situationer och jobba upp min självkänsla. Jag har provat så mycket på egenhand. Poddar, självmedkänsla-övningar, bok om positiva tankar om mig själv osv.