♥

Jag vill bara skriv lite. Och ett inlägg som inte drunknar av ångest och negativa ord. 

När jag ser tillbaka på min mörka resa så kan jag se att de hänt något i mig. Som förändrar mig föralltid. Och till något bättre. 

När jag ser tillbaka på mitt liv och mig själv så förstår jag att saker format mig till den jag varit. Och även till resan till psykisk ohälsa och till ett bättre välmående. 

Min uppväxt har präglats av hjärnspöken och inre mörka röster. Jag har också själv gett dessa platsen för att jag inte haft rätt verktyg. Jag har sökt vuxenvärdens hjälp men inte heller helt hittat den där handen jag behövt. Jag har hela min uppväxt sökt bekräftelse hos andra vilket jag än idag förstofarsnde gör. Min inre osäkerhet är stor. Är jag eller gör jag fel osv. Jag är ett offer för alla andra som istället är tvärt om. Jag är rätt och jag gör rätt osv. Ens resa tar väl inte slut förrän man dör. Men frågan är bara om man vet vilken väg man behöver gå för att fortsätta utvecklats till ett bättre jag och inte sämre. Jag har nog varit vilse på vägen och försökt hitta ett säkrare jag genom att ta plats och ta för mig. Men jag får inte glömma ödmjukhet! Att få andra att må bra och känna sig trygga och lyssnade till. Vem är jag och gå in med för högt tak. De är inte rätt.

 

Jag behöver också utforska mig själv och vem jag är mer. Sätt ord på de.

Ta hand om mig själv och min hälsa på ett bättre sätt. Jag har verkligen grävt en destruktiv grav av för hög konsumtion av alkohol, cigg och dålig mat. Jag mår inte bra på insidan! 

Nu får de va dags att sätta nya mål!

 

1. Bättre mat

2 Mer kondition 

3. Att formulera mina ståndpunkter

4. Att fortsätta söka kunskap för att utvecklats och växa i min kompetens