♥

Mådde illa igår fram och tillbaka. Nedstämd över besvikelsen från mina föräldrar. Känner mig avvisad. Känner att dem inte värderar mig speciellt mycket. Dem träffar ofta mina brödrar m respektive. Har bjudit dem på middag ett antal gånger nu. Dem har aldrig tid. När jag fortsätter fråga om dem inte kan komma dn snabb runda... Då menar mamma att vi inte heller kommer och hälsar på dem. Bortförklaringar hela tiden. Dem orkar lixom inte. Jag tror inte deM vill. 

 

Nu ska vi inte ha julklappar iheller. Mamma sa att alla har ont om pengar. Julklappar betyder mycket för mig. Att ge en gåva till någon.. Något man tror att dem kommer gilla. De singnalerar omtanke för mig. Kanske därför det är viktigt. Om när min familj inte tänker ge några presenter till varandra känner jag att vi är tom a på omtanke om varandra. Ingen bryr sig. presenten kunde. Kostar 20 spänn... Vem bryr sig. Dessutom kunde man gjort så att alla slår ihopa för att köpA en liten present till var och en i familjen. Men ingen bryr sig. Man orkar helt enkelt inte. Är det engagemanget som är jobbigt? Att man själv inte bryr sig... Och även om någon annan gör de.. Så får de bli så. Tråkig stämning. Ser inte alls fram emot jul. Det kommer vara den 25.. Middag.. Lyssna på samma gammla snack från pappas sida.. ofta den enda som för prata på jul. Alla andr. Ska vara tysta och lyssna på honom.. Inte avbryta. Mamma kommer vara sur för hos fÅtt fixa hela dagen.. Och för att hon är trött.. 

samma jävla visa. 

 

 

Jag är glad jag ska prata med någon på torsdag.... Allt agg jag samlat på mig. ryggsäcken börjar bli för tung att Asa på. Och jag har ingen kraft kvar till annat. Idag måååste jag jobba vidare med plugget!!